Advent

Glad första advent, så var första ljuset tänt och julen närmar sig med stormsteg

Har endast hunnit med att leta fram våra två adventsljusstakar, de enda som höll från förra julen, så är det att ha en katt som gillar att ha sönder adventsljusstakar ;)


Vart ju även traditionsenligt fika i Lindsbro med ljuständning till tonerna av nu tändas tusen juleljus

Katten i tallen...

Vilken helg det har varit... Hade en skön lördag då vi mest vulade upp oss från den gångna jobbveckan 

Sen på kvällen drog vi in till Uppsala och kom hem vid 22. Katten var ute så vi gick och ropade på honom och efter ett tag kom ett ynkligt jamande... Uppifrån den högsta och kalaste tallen på tomten. Där satt han, säkert 15 m upp och vågade inte röra sig ur fläcken trotts att vi försökte locka ner honom med mat och godis, men han satt där han satt. Så vi gav upp och tänkte att han kommer väll ner snart.

Det blev lördag och katten satt fortfarande kvar på sin gren och detta började bli mindre roligt. Våra granne Göran kom och hissade upp en hink på plankor vi satt ihop.


Men trots att vi lagt i godis och skinka så tittade han lite på den och la sig tillrätta igen och jamade ynkligt.
Nu började det skymma och det vart kallare och kallare och vi ville ha ner vår katt, ville inte sitta på jobbet på måndagen och fundera på hur katten nåde uppe i trädet.


Försökte sätta upp ännu en stege men även då nådde vi bara halvvägs upp till honom och han vågade inte ta sig ner till oss...

Då ringde vi Rolle, en vän och brandman för att kolla om man fick ringa brandkåren för att be dom komma och plocka ner katten. 
Han var inte på jour ikväll men sa att hn kunde komma och hjälpa oss imorgon när han gick på. Då är det bara att vänta tänkte vi. Det började klättra mot -7 och så fort vi gick ut så hörde man en ynklig katt uppifrån trädet. Då ringer Roland och säger att han är ju ingen djurmänniska men han gillar människor och oss tycker han om så han hade ringt runt lite och dom skulle komma senare på kvällen och hjälpa oss få ner katten! 

Efter lite om och män så kom dom vid 20 då de behövde åka på en utryckning först. Men sen kom dom och langade upp sin långa stege som nådde säkert runt 12-13 meter upp så det var fortfarande en bit upp till katten.

Snacka om att man känner sig löjlig, det är ju bara en katt, men som en av brandmännen sa det blir ju som en familjemedlem och det är ju sant. Men inget hjälpte, de klättrade så högt att de var någon meter från honom men då klättrade han högre upp. Sen försökte vi spruta ner honom men det funkade inte så efter typ 1,5 timmar åkte brandkåren och nu fick vi lite bråttom. Katten sagt högst upp i tallen, blöt och det började röra sig ner mot -10 så vi ringde Johannes pappa så han kunde komma och ta ner trädet.


Katten lät riktigt utmattad nu. Runt 22 föll trädet och katten klarade fallet galant och sprang runt huset där jag fick tag i honom och efter över ett dygn i trädet var han inne igen.

Något skärrad men annars mådde han bra. Efter några minuter sprang han och åt, drack och gick på lådan innan han gick upp och la sig i vår säng och slocknade


Kanske fånigt tycker vissa och han kanske hade kommit ner men han visade inga som helst tecken på att ta sig ner för egen maskin och det är som brandmannen sa, han är en del av vår familj och det var hjärtskärande att höra hans ynkliga skrik uppe i trädet. 
Men det kommer han inte kunna klättra upp i igen.

Är så tacksam till alla som hört av sig och kommit och hjälpt oss att få ner katten, blir rörd av den omsorgen.
Nu får han vara inne ett tag tror jag, han visade inget tecken på att vilja gå ut precis ;)


Jojjo i skogen

Livet på landet, inte fy skam det inte. Här kommer ni få en inblick i vardagen med allt vad det innebär. Gud är god och livet är bra härligt!

RSS 2.0