Jag och Johannes pratade här om dagen om hur livet oftast bara rullar på, man hinner knappt med bitvis och det går så otroligt fort.

Man behöver stanna upp och uppskatta det man har, vart man är, njuta av varje dag för när de har gått så kommer de inte gå att uppleva igen.

Såg denna och kände att det var viktigt. Föräldrar är en så naturlig del av ens liv att man kanske ibland tar för givet att de alltid kommer vara där och trots det är fruktansvärt att tänka på att de en dag inte kommer vara där tror jag det är nödvändigt för att man ska stanna upp och uppskatta dom. Berätta för dom hur mycket vi uppskattar dom!