Gotland Grand National 2013 - Lördag
Lördag morgon
Kl 4,30 börjar larmen ringa, släpar sig ur sängen, äter en bauta frukost och sen vidare mot tävlingsområdet.
Här laddas det för fullt med gröt, ägg och bacon, pannkakor för min del ;)Nu hade även Noomi anslutit sig till skaran nervösa men förväntansfulla. När vi kom fram till släpet med crossarna och Johannes, Sara och Elisabet börjar sätta på sig alla kläder och skydd blir det rätt tyst, dom blir rätt fokuserade! Jag och Noomi springer runt och hjälper till, tjoar och uppmuntrar.
Iväg mot starten!
Det är en rätt häftig känsla att stå och se alla dessa hojar stå uppställda. Förväntansfulla förare står och väntar på att klockan ska gå så att dom får starta någon gång. Man känner förväntan i den något råa luften!
Den första gruppen står startklar, väntandes på att funktionärerna ska lossa på repen.
De springer allt de kan för att få en bra placering i startfältet. Under varmkörningen blandas detta bullriga ljud från alla tvåtaktare och fyrtaktare med speakerns röst som dånar ur högtalarna. Funktionärerna viftar med skyltar om att det är dags att stänga av motorerna och en spänd tysstnad lägger sig över startfältet.
Sen, plötsligt, byts detta lugn mot ett vrål då det röda ljuset byttes mot grönt och förarna ger sig av med en väldig fart.
Snören fladdrar, lera skvätter och luften fylls av en dimma, trafikstockning då alla ska genom en och samma kurva. Förarna gör allt för att hålla sig på crossarna och komma så bra till som möjligt. Vissa faller, vissa har problem att få igång sin cross men de flesta kommer iväg utan nå större problem.
Och så var de iväg, början på en över 3 timmar lång körning i ett lerigt och halt spår med runt 2500 andra. Ju mer de kör ju spårigare och halare blir dom. Gäller att hålla sig på hjulen!
Vi tog bussen tillbaka till depåområdet för att här invänta våra tappra förare vid tankslingan där dom och crossen fylls på.
När alla åkte igenom en gång gick jag, Noomi och mamma till den ökända hästskon i hopp om att se någon vi kände igen. Hästskon är det ställe längs banan som det står flest folk och tittar då detta parti brukar vara riktigt blött och lerigt och här ramlar nog flest förare.
Precis när vi skulle gå kom Elisabet, hon fick det lite småkämpigt men envis som hon är kämpade hon sig vidare.
Efter ca 3,5 timmar var det klara, Sara och Elisabet hann med 3 varv och Johannes 5 vilket var riktigt bra!
Något leriga.
URL: http://finlandsgullet.wordpress.com/
Fina bilder! :D